Blog Image

Wirre och Harley - jaktlabradorer

GW-bloggen

Denna blogg handlar om mina jaktlabradorer, träning och tävling

Tävlingsåret 2017

Bruks Posted on Wed, January 03, 2018 10:34:13

Många sammanfattar nu 2017 och jag tänkte göra ett försök till det. 2017 var det år då bortlottningarna från elit spåren dominerade och vi kom endast med som ordinarie på de tävlingar där klubbarna tog med alla anmälda. Som reserv kom vi med på totalt 4 tävlingar. Totalt antal tävlingar för oss i elitklass 2017 blev därför endast 10 st (SM inräknad) och antal tävlingar vi anmälde till var 21 stycken. Trots det låga antalet tävlingar, jämfört med tidigare år blev resultatet
* Wirre fick totalt 4 Cert i spår under året
* Kvalade in som första reserv på SM och kom med
* Gjorde sin absolut bästa tävling hittills i Falkenberg på 610 poäng.
* Wirre gjorde ett jaktprov där han skötte sig finfint men tyvärr
som många andra missade han en svår dirigering på vatten så det blev igen ett 3:e pris.
* Harley blev uppflyttad till lägre klass spår??❤️

Under vår tävlingstid har jag och Wirre
* Totalt fått 15 Cert
* 5:e placering på SM i spår 2016
* 24:e placering på SM i spår 2017
* YBK:s bästa spårhund (vandringspris) 2015 och 2016 och troligtvis samma pris 2017

Nu ser vi fram emot 2018 då vi hoppas få tävla ett antal tävlingar i både elitklass spår, jakt och för Harley någon lägre klass och ev. högre klass.



Brukslydnad m m

Bruks Posted on Tue, October 17, 2017 10:09:39

Igår startade jag med att träna den gule kilen i litet brukslydnad. Han har litet för brått i krypet men har en väldigt fin krypteknik när han fokuserar. Vi sliter också med kontakten på linförigheten och det blir bättre och bättre. Hoppet har han plötsligt fått för sig att han skall lägga sig på andra sidan och så använder han hindret till att göra avstamp på med bakbenen när han hoppar tillbaka – här har vi litet att jobba på, men jag vet hur jag skall lösa det. Apporteringarna blir bättre och bättre och tugget är nästintill obefintligt så något börjar i vart fall arta sig. Saktagåendet sitter och vi har startats framåtsändande som han verkar ha en bra förståelse för när han väl fokuserar. Det är väl det som fortfarande är litet hans problem att fokusera med störningar. Därför åkte vi på kvällen till Veberöd med kompisarna och tränade när där var kurs i rallylydnad och vi höll oss hyfsat nära dem utan att för den skull störa kursen. Det märks tydligt att han tappar litet fokus men ändå vad mycket bättre det blivit så nog är vi på G alltid. Körde kryp igen och han var litet snusig och litet ofokuserad men gjorde en del riktigt fina krypsträckor. Gick också linförighet där kontakten var riktigt fin långa sträckor. Och så är han ju en hejare på att skälla vid skallmomentet så nu måste jag träna litet på tystnaden så det blev det också igår kväll.

Wirre fick på dagen litet linjetag ute i hästhagarna här hemma (ja hästarna och staketen är borta då hästgårdsägarna som hyrde hagarna har flyttat). Först två linjetag på ca 75 meter med tennisboll och sedan ett linjetag förbi gamla “legan” och ytterligare 25 meter. Fick givetvis ett stopp vid tidigare legan, men kommenderad snabbt ut och då fortsatte han. Inte helt rakt men inte så mycket avdrift så han fick den tennisbollen också väldigt fint. Avslutade med litet dirigeringar åt sidorna som var svåra då de låg ganska nära och han fick ingen stoppsignal förrän han var ca 3 meter framför bollen som låg rakt ut. Men Wirre lyssnade snabbt, tittade på mig och tog kommandot åt sidan. Vi fortsätter träna så här ett tag nu så tar vi ett prov till våren igen och då djäklar…..

I Veberöd fick Wirre gå litet fritt följ som gick super, han har en fantastisk kontakt med mig så det är så underbart att träna med honom. Körde även kryp och han har nog blivit litet högre bak än tidigare men håller positionen fint och är låg och fin fram. Kan vara med ålderns rätt (6,5 år) som han har valt att krypa med litet högre bak och jag tänker inte bry mig om det då betyget ofta ligger bra ändå. Körde även framsändande där det satt en liten kanin på första sträckan längst ut. Wirre valde att inte gå på det hållet då utan gick snett och genom fel passage av konerna och då fick han gå tillbaka och vi gjorde om och gjorde rätt. I övrigt går han ju fint fast förresten på första skicket föll han tillbaka att inte gå ut så långt på skicket och där blev matte litet mer sträng så sen gick han fint och snabbt ut och bromsade på punkten. Duktig kille min älskade svarte diamant.



Jaktprov oktober

Retrieverjakt Posted on Mon, October 16, 2017 13:06:24

Jaktprovet igår den 15/10 i Hishult gick både bra och dåligt. Vi var och kikade på provet under lördagen eftersom vi bodde väldigt nära på Våxtorps Naturcamping. Det var vissa delar i det som var ”onödigt” svåra tyckte många, bl a en vattendirigering där man bara sände hunden rakt ut i ett ”blankvatten” dvs du sänder hunden rakt ut utan någon egentlig punkt på ett öppet vatten ca 75 meter. Därefter skulle man dirigera in hunden till höger och upp på land där det låg en fågel. Problemet var att punkten där man sände låg väldigt, väldigt nära land och de fick INTE gå upp på land förrän de var ända framme vid en punkt där de tilläts gå upp. Wirre var en av de hundar som gick ut superfint (många hundar kom bara ut ca 10 meter sedan gick de in igen) Tyvärr drev dessvärre vinden in mot land och Wirre gick upp för tidigt efter litet mer än halva sträckan och gick framåt där och fick fågeln, men det var då underkänt. Jag försökte dirigera bort honom när

han kom för nära land, dvs utåt i vattnet igen och han gjorde det några meter och sedan simmade han utåt igen men drev av vinden inåt igen så till sist så hade jag inget val utan fick gå med på att han gick upp på land för tidigt.

Wirre gjorde två fina landmarkeringar, två kanonfina vattenmarkeringar där han tog markering 1 först och den andra sist – precis så som jag tycker är bäst. Tvåan var enklast, dvs den syntes tydligast för hunden men ändå valde han i rätt ordning som jag lärt honom. Det har ingen betydelse för betyget vilken de tar först, men det är ju lättare att komma ihåg andra markeringen om man tar den första först och inte tvärtom. Wirre gjorde också ett så fantastiskt fint sök så jag nästan fick ståpäls. Han var effektiv och intensiv i sitt arbete och det gav också snabb utdelning. Det var väldigt högt sjögräs och väldigt “sunkig och blöt mark” i en stor del i mitten av området och på sidorna var det väldigt fin ängsmark som var enkel att springa på. Domaren klagade mycket vid genomgångarna att hundarna gick i det fina området och att man hade svårt att få in dem i den blötare marken med högt sjögräs. Jag sände Wirre från mitten, precis där jag blev anvisad min punkt och han sprang rakt ut och letade i det värsta området och fick så klart belöning genom att finna en kanin. Sedan fortsatte det så och när han plockat in 5 av 6 vilt så sade domaren att jag inte behövde sända på den 6:e för han hade sett att Wirre hade ett fantastiskt effektivt och fint sätt att leta och att han verkligen kopplade på nosen och letandet vid första steget. Så glad jag blev!

Vid genomgången så fick jag av domaren veta att han av de 14 hundar som gått dagen innan (vi gick ju söndag) och de hundar som dittills gått på söndagen 7 stycken så hade Wirre gjort de absoluta bästa landmarkeringarna och vattenmarkeringarna (dvs de ser en fågel kastas långt bort land=i skogen – vatten = långt ut i vattnet) Vi stod säkert 100 meter från vattenkanten så de såg inte att fåglarna hamnade i vattnet utan många letade i det höga gräset och gick inte i men Wirre hade full koll och drog igenom det höga vattengräset och kastade sig i sjön. De kastar båda med skott innan hunden får gå och domaren säger till när man får sända hunden. Vid genomgången sade han till mig att jag kunde leva länge på hans fantastiska vatten- och landmarkeringar och hans sökarbete. Däremot hade han två gånger litet ljud – hade hoppats han inte hörde för det var verkligen inte högt alls, men det och att han gick upp för tidigt på land sänkte oss så vi inte fick en etta utan en trea igen. Men med allt det goda han gjorde är jag förstås supernöjd och nu vet vi var vi skall lägga energin.

På torsdag blir det svåra dirigeringar med störningar hos Mirjam, på fredag blir det brukslydnad för liten gul Harley och massor av svåra övningar i jakten för Wirre med en duktig tränare och på söndag blir det mera jaktträning i Ystad med Marita och några till – så nu ger vi detta litet energi eftersom brukstävlandet är slut för året. Givetvis tränar vi upptag och pinnplockning i spåret men annars ligger vi lågt.



September – tävlingar

Bruks Posted on Tue, September 26, 2017 11:59:54

Efter tävlingen i Sjöbo så hade vi anmält till GMBK och där kom dottern med Cirrus med, men själv hamnade vi igen på reservlistan, nu som reserv 7 dag 2. Eftersom vi bestämt att åka upp med husvagnen så följde jag givetvis med och vi fick en underbar helg uppe på GMBK där vi även fick besök av min underbara kusin Lotta som numera bor och jobbar i Mölndal. Yvonne fick ett fint spår och hennes mamma, dvs jag, stod och var nervös ju mer tiden gick. Frågade hela tiden mottagaren hur lång tid det var kvar och när han sade 6 minuter höll jag på att svimma, men strax efter hör jag i skogen Yvonnes röst “jaaa Cirrus, duktig, duktig Cirrus” och då höll jag på att svimma igen, men nu av glädje. De hade gått runt inom tiden och fått med sig fem pinnar plus slutet och Yvonne var, efter missödet i Laholm där hon inte lyckades hålla emot den snabbspårande Cirrus utan tappade honom och han då drog iväg och tappade spåret. Uppletande gick sen finfint och var dagens första 10:a! Lydnaden blev det litet missförstånd redan på inkallningen då det blåste mycket medvind från Cirrus mot Yvonne så han hörde inte kommandot och Yvonne fick upprepa det 3 gånger och det skapade en osäkerhet i Cirrus som sedan satt kvar på resten av lydnadsmomenten. Vi stannade kvar till måndagmorgonen och sedan drog vi hemåt efter en härlig helg på GMBK.

Helgen efter var det först dags att dra mot Kinna för att träna med vår coach BS hela dagen. Vi körde bruks med Cirrus och Harley och enbart jakt med Wirre. Så kul och lärorikt som vanligt när man tränar med BS. Glada och nöjda åkte vi sedan på kvällen mot Ronneby för att övernatta på Bruksparkens vandrarhem. Kom dit vid halv tio på kvällen och checkade in och efter en rastrunda i parken så somnade vi gott. Nästa dag skulle Yvonne tävla i Ronneby och här fick hon framspår igen men endast 8 då det blev missförstånd från domarna som trodde Yvonne stod stilla innanför rutan när Cirrus markerade en pinne som låg utanför rutan ca 15-17 meter och Yvonne därför stannade och belönade. Nu var det en markeringspinne för påsläpp till högre klass men Yvonne fick ju belöna honom. Här tog Cirrus alla pinnarna men fick tyvärr bara tre föremål i uppletande och då betyg 7,25. Cirrus hade skadat sig under spåret och hade skrapsår på insidan av låren och ville därför inte krypa så fint som han kan plus att det nog påverkade honom i några andra moment där han skulle ligga/lägg sig så lydnaden blev inte som han kan. Men hon hamnade på andra plats och blev godkänd.
Själv låg jag som reserv 11 dag 2 (söndagen) i Ronneby så på kvällen efter tävlingen körde vi hem ganska möra efter härliga dagar.

På måndagen fick jag besked att jag var med i Falkenberg där jag stod som reserv 3.
Jag blev superglad och tränade på för att inte få bakspår eller missa pinnar igen. Väl på plats i Falkenberg drog jag startnummer 3 och fick ett fint spår på stubb. Första fältet där upptaget var var stubb och jord och andra fältet där en stor del av spåret gick var det stubb och ganska högt gräs. Wirre gick ut på rätt håll och plockade varenda pinne samt slutet. Vi kom in på 25 minuter och var superglada. Hade en mycket trevlig kille Tobias som var både spårläggare och -mottagare. Han lotsade oss sedan till klubben där det var uppletande i skogen bredvid klubben. En fin ruta där vi fick starta som nr 1 då startnummer 1 och 2 brutit, vilket kändes så där. Men det var bara att tagga upp och gå in och köra. Wirre skötte det perfekt och efter 4 minuter och 30 sekunder var alla fyra föremålen inne – enda 10:an fick han och han var enda hunden som fick alla föremålen. Nu hade vi 3 tior och det kändes kanon, samtidigt som det spädde på en liten aning nervositet. Fick veta att vi skulle göra platsliggning och stege före domarnas lunch och det gick bra, fullt på platsen och 9 på stegen. När det närmade sig att vi skulle in på lydnaden kändes det litet “pirrigt” men då kom underbara Åsa Blide Larsson och peppade. Och hon sade precis rätt ord som fick mig att tagga till så vi fick till en hyfsad lydnad på 230 poäng och därmed var vinst och cert klart på 610 poäng. Lyckliga, lyckliga jag och tack alla som gratulerat och som fanns där och gratulerade. Tack också alla som gratulerat på FB, ni är guld värda.

Dagen efter var det dags att ställa upp i Malmö, där jag stått som reserv 1 och blev inringd också ganska tidigt. Spåren gick i Vombskogen och Wirre gick ut på rätt håll efter att ha kollat av och så plockade han alla 7 pinnar och slutet. På det fick vi betyg 9,5 och anteckningen är “lite tveksam”. Var?? När?? Hur?? Han går rakt ut och kollar till höger 2-3 meter och vänder sedan bestämt och går till vänster rakt ut ur rutan med nosen lågt i spåret.
Därefter var det uppletande med ingen vind alls, inte en pust när vi gick in och försökte lokalisera var vinden kom ifrån. Nåväl det var bara att välja ena sidan och skicka. Wirre fick snabbt in tre föremål men tyvärr hann jag inte upp igen där vi startat innan tiden var ute så det fjärde föremålet blev kvar i rutan. Här fick jag betyg 7,5 (vilket aldrig hänt att jag fått avdrag och mindre än 8 på tre föremål då Wirre inte har tugg, vänder inte föremålet i munnen eller hittar på annat). Jag undrade därför vad man dragit för och då får jag veta “något spring”. Men hallå! Kan ni läsa hund? Han jobbade hela tiden frenetiskt för att hitta och de tre föremålen han fann markerade han väldigt tydligt när han “sprang” förbi och plockade upp dem och rusade in till mig och avlämnade fint. Jaja bara att släppa och gå vidare på mitt sätt som blev att jag där bröt tävlingen då jag och hunden var litet slitna efter Falkenberg då vi gjort en kanontävling och haft en ganska lång bilfärd upp och ner på totalt ca 40 mil.

Nu tävlar vi inte mer spår i år utan nu är det vila och satsning på jaktretrieverprov som vi har anmält till i oktober. Kul om vi kommer med, vilket vi givetvis hoppas på. Vi skall fortsätta vår lyckade träning med spårupptag och pinnplockning i spåren och så skall jag, om jag kommer med, tävla lillkillen Harley i lägre klass spår. Wirre och jag kommer igen till våren med full kraft för att försöka sätta fler bra tävlingar så vi kan ta oss till Ronneby. I dagsläget ser kvallistan ut så här (men det är många, många månader och tävlingar kvar i höst och i vår, men just nu njuter vi av vår plats på listan)



Tävling

Bruks Posted on Mon, September 04, 2017 11:28:51

Ja då var det dags att uppdatera här – så bra att själv kunna gå tillbaka och läsa intryck och tankar som man har i samband med tävlingarna.
Tillbaka till helgen 25-27 augusti så var det i sig en oerhört positiv upplevelse även om vi inte lyckades så bra som vi hoppats. Började med att vi fick ett bakspår för att matte fick strul med linan och inte var uppmärksam nog på när Wirre gick på rätt håll och då vände han – han är känslig i upptagen och vi jobbar på det. Sedan var spåret helt fantastiskt i fint lingonris men tyvärr missade vi en pinne. Tror det är pinne 3 för det kändes som det var väldigt långt jag gick med två pinnar i fickan. Han hade inget tappt någonstans utan spårade fint i kärnan hela tiden. In kom vi på 28 minuter så vi hade gott om tid kvar och kunde kanske tagit det litet långsammare så vi fått den sista pinnen, men det är ju lätt att vara efterklok, fast jag tar med mig det framöver att försöka bromsa ytterligare.

Uppletandet startade för B-gruppen som jag lottats in i klockan 14.30 och vinden var väldigt ojämn. Ibland litet vind, ibland litet mer vind och så var det totalt vindstilla ibland. Dessvärre hamnade jag i “helt utan vind” och hade svårt att bestämma mig var jag skulle börja men fick ju bestämma mig. Började längst till vänster och sände in honom i “ormbunksnästet” så jag såg honom inte efter ca 3 meter och hade inte en chans att följa hur han letade. Men ut kom han efter första skicket med ett litet föremål som jag då fick anta att han hämtat i vänstra hörnet. Skickade igen litet längre in i rutan och ibland såg man att ormbunkarna rörde sig en aning och antog att han var där och efter ett tag kom han ut med ett föremål till. Fortsatte att skicka men det blev tyvärr inte fler föremål även om Wirre jobbade fantastiskt fint i rutan. Vi fick alltså 2 föremål och betyg 5,5 – då undrar jag för vad då han inte har tugg eller annat strul och får veta att jag får 0,5 i avdrag då Wirre inte varit i exakt hela rutan! OK men hur kunde ni se det, varken jag eller publiken såg honom ordentligt utan anade bara var han var på svajande ormbunkar – men javisst jag köper det om ni säger så, inget att tjafsa om.

Dagen efter var det dags med lydnad och efter en medioker placering så var det svårt att ladda om men jag försökte verkligen och lyckades väl till 60 % ungefär. Men min svarte diamant han kämpade på och gjorde så gott han kunde. Vi fick ihop 203,25 poäng på lydnaden och hamnade på en 24:e placering. Mitt mål när jag är med på SM är att försöka komma högre upp än min inkvalningsplacering och det lyckades vi med, vi avancerade en bit.

Lördagen efter kom vi med som första reserv i Laholm och på söndag kväll när vi var kvar i Skutskär blev jag inringd och tackade givetvis ja. I Laholm fick vi ett fint skogsspår där Wirre gick på korrekt håll med litet strul och vi fick betyget 9,25 på upptaget. Sedan missade vi en pinne igen trots att Wirre inte hade något tappt alls utan spårade hur fint som helst hela tiden – vi kom in på nästan halva tiden vi har på oss 22 minuter så jag hade inte bromsat speciellt mycket som jag tänkt mig, men vi gick i ett väldigt behagligt tempo och jag kände där och då inget behov av att bromsa honom, fast nu i efterhand kanske jag skulle gjort så för med den pinnen hade vi haft över 600 poäng och det känns ju litet surt att en pinne då ligger kvar i skogen.

Jag hade startnummer ett i Laholm och gick in först på uppletande. På 2,30 sekunder hade Wirre levererat in alla fyra föremålen och den norrländske domaren sade på sin sköna dialekt “så ska en slipsten dras”. Vi fick 10/10!

Till lydnaden blev det otroligt varmt, kvavt och jag trodde nästan det skulle bli åskoväder men så blev det inte, men vinden stod stilla och det var tryckande värme. Vi fick alla börja med hoppet och stegen och sedan fick jag som startnummer 1 när alla gjort hopp och stege de minuter jag önskade och så startade jag lydnaden. Wirre kändes seg i värmen men vi kämpade på och fick ihop 228 poäng och vann tävlingen och bärgade vårt 14:e cert i spårhundsgruppen. Vi fick ihop totalt 580 poäng och då kändes det extra surt att en 22-poängare i form av 7:e pinnen ligger kvar i skogen!
Åkte hem glad med blandade känslor och på söndagen var det dags för Sjöbo som jag väl inte var speciellt laddad för egentligen. Men kul var att flera av de tävlande är personer som jag tycker väldigt bra om och som jag inte träffar så ofta så vi åkte iväg och försökte fokusera igen. Fick ett fantastiskt fint fältspår med grön vall som var ganska hög och väldigt blöt. Fick tyvärr bakspår och så missade vi den där sjunde pinnen igen och kunde bara redovisa 6 pinnar. Tänkte köra uppletande bara och sedan bryta men när vi gick in och fick 10/10 på ett mycket fint uppletande som många hade problem med så ändrade jag mig och tänkte att jag kör trots tryckande värme igen och ger dubbelkommando och har kul på lydnadsplan så Wirre känner att det kan vara hur kul som helst även om det är varmt “som sjutton”. Det syns på betygen att hans matte körde den varianten men det struntade jag i just då. Vi slutade på en fjärde plats och så åkte vi hem och kände oss nöjda och glada över att ha genomfört en tävling med glatt humör och stor glädje trots värme och en del missar. Extra glad för att Tomas Brandin med sin hund vann och fick sitt första Cert, att se hans glädje och stolthet värmde långt in i hjärteroten – grattis igen Tomas 🙂



Då är vi med!!!

Bruks Posted on Wed, August 02, 2017 11:28:14

Ja vi kom trots allt med på Bruks & IPO SM i Skutskär. Trots alla bortlottningar under våren så hände det! Kom med på en tävling då nerverna spelade mig ett spratt då det var enda tävlingen efter massor av bortlottningar, kände att jag måste prestera. Spårupptag och spårning gick kanon, lydnaden gick super men jag flippade själv ut under uppletande och kallade in min hund (som är lydig och lyssnar) när han hade ett föremål i nosen. Jaja där rök de SM-poängen. Visste när jag gick in att jag endast behövde 3 föremål och en 8:a (han tuggar inte) då hade vi haft 605,75 och ett snitt på 599,75 men fick alltså endast två föremål och högsta betyg där är 6 och där flög min SM-chans iväg trodde jag/vi. Men….nej mina resultat från i höstas i Lomma och Tollarp stod sig till sist jag jag hamnade som reserv 1 efter en hund med samma kvalpoäng och en hund efter mig med samma kvalpoäng.

Den 13 juli fick jag veta att en hund tyvärr blivit dålig och avanmält och den 14 juli ringde man från Skutskär och meddelade att jag hade en ordinarie plats. Det kom också ett mail

“SM Spår
Hej!

Vill meddela att vi fått ett återbud och eftersom du är reserv 1 så har du nu ordinarie plats i spårhundsgruppen. Vi hälsar dig hjärtligt välkommen till Skutskär den 25 augusti. PM är utskickat.

MVH

Catharinia Axenvik”

Jovisst blev jag glad – men det var också sorgligt då jag känner hen som fick avanmäla och jag vet hur det är när hunden är dålig – så alla varma tankar till dig och din hund. Sedan har jag sett att ytterligare en avanmält så även reserv 2 har kommit med. Då har alla vi tre som hade samma kvalpoäng alltså kvalat in och det är ju kanonbra.

Nu skall vi bara ha en rolig upplevelse i Skutskär och hoppas det går så bra det bara kan, vi är laddade och ser fram emot det. Detta blir ju vårt andra SM och detta är mer än vad jag någonsin har drömt om. Eller som min coach BS säger: “du har överträffat alla din mål redan, resten är bara bonus Inger”. Javisst, så är det älskade Wirre. Och tack för allt BS, utan dig hade vi inte varit här – du ger mig trygghet, självförtroende och tillit i tävlingssituationen samt oerhört mycket kunskaper i både bruks och jakt, du är guld värd för oss och det tror jag du vet!



Tankar

Diverse Posted on Wed, June 28, 2017 19:28:49

Att ha en hund som Wirre, som plockar Cert, som kvalar in till SM, som gör bra ifrån sig i de flesta situationer är en gåva som jag är så oerhört tacksam för. Det har gett oss massor av nya vänner, massor av ingångar till olika fantastiska möjligheter. Vi har lärt känna fantastiskt duktigt hundfolk som villigt och glatt deltagit med support i mot- och medgång. Som coachat oss och som funnits där för oss. Men….. hundvärlden har en baksida. Dörrar har stängts av folk som man räknat som sina vänner, men de var bara vänner så länge man inte “hotade” dem. När jag kom upp i en nivå där jag kunde utgöra ett hot mot dem och deras behov att vara bäst i sin gren så visade de tyvärr baksidan med att hålla på med hundsport.

Efter SM 2016, där jag säkert till mångas förvåning, placerade mig på en femte plats så fick jag plötsligt många nya vänner. Förfrågningarna på FB trillade in och plötsligt började folk som tidigare inte sett mig att prata med mig på tävlingarna. Jag förvånades storligen och kände mig tveksam till en hel del, då jag förstod varför man nu ville vara min vän, något som inte varit aktuellt tidigare. Det fanns även en del som jag kände som jag frågat om vänskap men som tackat nej. Plötsligt kom det vänförfrågningar från dem och eftersom jag kände dem så sade jag givetvis ja. Men, en annan och mycket tråkigare del av detta är alla de som plötsligt inte pratar med mig utan bara går förbi som om jag var luft. Tävlar vi på samma tävling så gratulerar man övriga pallplatser och hoppar över mig även om jag är vinnare. Detta har hänt mig flera gånger och detta är personer som jag tyckt om och sett upp till som duktigt hundfolk, men oj vad jag lurade mig själv.

Läste för många år sedan i en av många hundböcker att “det blåser kallt på toppen” och jag det kan vara iskallt men det kan också vara varmt det får vi inte glömma. Jag har förmånen, att förutom fantastiska hundar, ha fantastiska träningsvänner i dagsläget. En duktig domare sade en gång så här:

“Så länge ingen förtalar, sprider lögner, eller har mycket negativa åsikter om din hund eller den hundtyp du har, så har du antagligen ingen bra hund – du har misslyckats! Men om det börjar snackas i buskarna och skitsnacket och avundsjukan börjar florera – ja då är du kanske på rätt väg och har en “stjärna” i vardande.



Elfsborgs BK

Bruks Posted on Tue, June 13, 2017 14:35:44

Jag har under våren anmält till totalt 14 tävlingar. Tre av tävlingarna var i Skåne och en i Blekinge (Karlshamn). Detta var tävlingar där alla anmälda kom med. Sedan började det, jag hade nu 9 tävlingar kvar som jag anmält till och då ser statistiken ut så här:

Tävling 5 Sölvesborg 2 april – BORTLOTTAD – reserv 6 – kom ej med

Tävling 6 Borås 1 maj – BORTLOTTAD – reserv 6 – kom ej med

Tävling 7 Herrljunga 6 maj – BORTLOTTAD – reserv 14 – kom ej med

Tävling 8 Kind 13 maj – BORTLOTTAD – reserv 14 – kom ej med

Tävling 9 Nässjö 28 maj – BORTLOTTAD – reserv 9 – kom ej med

Tävling 10 Karlskrona 28 maj – BORTLOTTAD – reserv 2 – kom ej med

Tävling 11 Gislaved 10 juni – BORTLOTTAD – reserv 5 – kom ej med

Tävling 12 Elfsborg 10 juni – BORTLOTTAD – reserv 2 – KOM MED

Tävling 13 – Elfsborg 11 juni – BORTLOTTAD – reserv 8 – kom ej med

Men, vi kom som sagt med i Elfsborg på lördagen och vilken tävling vi gjorde. Vi hade ju laddat länge för att detta skulle hända men jag var totalt avslappnad och jag litar till fullo på min fyrbente kamrat.Han gick fint ut och tog spåret på korrekt håll och därefter plockade han själv in varendaste pinne i ett fantastiskt fint spår. Ca 15 minuter efter spåret så fick vi starta vår lydnad och som han gick. Totalt fick vi ihopa 241,75 poäng (gamla systemet hade det blivit 270,25). Sedan var det dags med uppletande och det var en väldigt svår ruta och eftersom jag hade sista startnummer så hörde jag ju hur svårt det var i rutan och att hundarna hittade 0, 1, 2 eller max 3 föremål. Jag har ju en hund som är otroligt bra på uppletande men just idag när det hade räckt med en 8:a för att säkra en SMplats så fick han bara 2 föremål och där är ju högsta betyget 6 som vi också fick. Det som var så surt var att jag tydligen (utan att jag själv noterade det) kallade in honom när han letade i ett område där det låg ett föremål. Ett föremål tog han dessutom ca 15 sekunder efter att tiden gått ut så där rök vår garanterade SMplats och vi får förlita oss på att det trots allt kommer att räcka, annars överlever vi ändå! Det är inget jag sörjer jättemycket även om vi var så nära och självklart är det superkul om vi får göra ett andra SM tillsammans jag och min älskade svarte diamant!

http://sbktavling.se/klass/74513/resultat



« PreviousNext »