Blog Image

Wirre och Harley - jaktlabradorer

GW-bloggen

Denna blogg handlar om mina jaktlabradorer, träning och tävling

Jaktprov oktober

Retrieverjakt Posted on Mon, October 16, 2017 13:06:24

Jaktprovet igår den 15/10 i Hishult gick både bra och dåligt. Vi var och kikade på provet under lördagen eftersom vi bodde väldigt nära på Våxtorps Naturcamping. Det var vissa delar i det som var ”onödigt” svåra tyckte många, bl a en vattendirigering där man bara sände hunden rakt ut i ett ”blankvatten” dvs du sänder hunden rakt ut utan någon egentlig punkt på ett öppet vatten ca 75 meter. Därefter skulle man dirigera in hunden till höger och upp på land där det låg en fågel. Problemet var att punkten där man sände låg väldigt, väldigt nära land och de fick INTE gå upp på land förrän de var ända framme vid en punkt där de tilläts gå upp. Wirre var en av de hundar som gick ut superfint (många hundar kom bara ut ca 10 meter sedan gick de in igen) Tyvärr drev dessvärre vinden in mot land och Wirre gick upp för tidigt efter litet mer än halva sträckan och gick framåt där och fick fågeln, men det var då underkänt. Jag försökte dirigera bort honom när

han kom för nära land, dvs utåt i vattnet igen och han gjorde det några meter och sedan simmade han utåt igen men drev av vinden inåt igen så till sist så hade jag inget val utan fick gå med på att han gick upp på land för tidigt.

Wirre gjorde två fina landmarkeringar, två kanonfina vattenmarkeringar där han tog markering 1 först och den andra sist – precis så som jag tycker är bäst. Tvåan var enklast, dvs den syntes tydligast för hunden men ändå valde han i rätt ordning som jag lärt honom. Det har ingen betydelse för betyget vilken de tar först, men det är ju lättare att komma ihåg andra markeringen om man tar den första först och inte tvärtom. Wirre gjorde också ett så fantastiskt fint sök så jag nästan fick ståpäls. Han var effektiv och intensiv i sitt arbete och det gav också snabb utdelning. Det var väldigt högt sjögräs och väldigt “sunkig och blöt mark” i en stor del i mitten av området och på sidorna var det väldigt fin ängsmark som var enkel att springa på. Domaren klagade mycket vid genomgångarna att hundarna gick i det fina området och att man hade svårt att få in dem i den blötare marken med högt sjögräs. Jag sände Wirre från mitten, precis där jag blev anvisad min punkt och han sprang rakt ut och letade i det värsta området och fick så klart belöning genom att finna en kanin. Sedan fortsatte det så och när han plockat in 5 av 6 vilt så sade domaren att jag inte behövde sända på den 6:e för han hade sett att Wirre hade ett fantastiskt effektivt och fint sätt att leta och att han verkligen kopplade på nosen och letandet vid första steget. Så glad jag blev!

Vid genomgången så fick jag av domaren veta att han av de 14 hundar som gått dagen innan (vi gick ju söndag) och de hundar som dittills gått på söndagen 7 stycken så hade Wirre gjort de absoluta bästa landmarkeringarna och vattenmarkeringarna (dvs de ser en fågel kastas långt bort land=i skogen – vatten = långt ut i vattnet) Vi stod säkert 100 meter från vattenkanten så de såg inte att fåglarna hamnade i vattnet utan många letade i det höga gräset och gick inte i men Wirre hade full koll och drog igenom det höga vattengräset och kastade sig i sjön. De kastar båda med skott innan hunden får gå och domaren säger till när man får sända hunden. Vid genomgången sade han till mig att jag kunde leva länge på hans fantastiska vatten- och landmarkeringar och hans sökarbete. Däremot hade han två gånger litet ljud – hade hoppats han inte hörde för det var verkligen inte högt alls, men det och att han gick upp för tidigt på land sänkte oss så vi inte fick en etta utan en trea igen. Men med allt det goda han gjorde är jag förstås supernöjd och nu vet vi var vi skall lägga energin.

På torsdag blir det svåra dirigeringar med störningar hos Mirjam, på fredag blir det brukslydnad för liten gul Harley och massor av svåra övningar i jakten för Wirre med en duktig tränare och på söndag blir det mera jaktträning i Ystad med Marita och några till – så nu ger vi detta litet energi eftersom brukstävlandet är slut för året. Givetvis tränar vi upptag och pinnplockning i spåret men annars ligger vi lågt.



Retrieverjaktprov

Retrieverjakt Posted on Mon, October 13, 2014 15:42:38

I somras var vi hos Birgitta Staflund och träffade Red (Wirres pappa).Hon hade s.k. “farsdagar” då hon bjöd in samtliga valpar efter Red.

Birgitta, min uppfödare Susanne och flera andra av funktionärerna blev väldigt förtjusta i Wirre och ville absolut att jag skulle träna jakt och i höst anmäla till jaktprov. Jag kände mig tveksam, det krävs ändå en hel del träning för att klara detta. Det finns så mycket på ett prov som kan gå fel och jakt triggar igång mycket hos en jaktlabrador.

Det är många egenskaper som bedöms och som kan gå fel.

******************

Samarbetsvilja
Vilja till samarbete med föraren är ett
sammanfattande uttryck för hur lätt hunden låter sig föras i varierande
situationer. Hundens samarbetsvilja bedömes under hela provet. Det
förväntas att en retriever lydigt och stilla följer sin förare genom
terrängen. Upprepade kommandon och korrigeringar från föraren för att
hålla hunden på plats belastar den slutgiltiga prissättningen. Går
hunden helt ur hand är detta ett diskvalificerande fel som berättigar
domaren att avbryta prövningen.

Sök
Söket skall vara sådant att hela det aktuella
terrängavsnittet, även svårare delar därav, täckes effektivt och utan
onödig tidsspillan. Då så begäres skall hunden kunna avsöka anvisat
område självständigt utan större stöd från föraren. Söket bör även
omfatta arbete i vatten. Ineffektivt sök räknas hunden till nackdel.
Helt otillräckligt sök berättigar domaren att avbryta prövningen.

Fart
Hunden skall arbeta med god fart, dock ej så att förmågan att
lokalisera vilt blir lidande. Långsamt arbete räknas hunden till
nackdel.

Uthållighet
Hunden skall visa god uthållighet tills de förelagda
uppgifterna är lösta eller provet avbrutits. Bristande uthållighet
räknas hunden till nackdel.

Näsa
Hunden skall visa god näsa, det vill säga den skall med
hänsyn till rådande vind och vittringsförhållanden effektivt kunna
lokalisera viltet. Dålig näsa är ett allvarligt fel, men försiktighet
bör iakttagas vid bedömningen, då vittringsförhållandena kan vara svåra
att avgöra.

Dirgerbarhet
Hunden skall, då arbetets effektivitet så kräver,
raskt och villigt låta sig dirigeras, så väl på land som i vatten. I nybörjarklass skall noggrann dirigering ej begäras, utan
endast att hunden kan styras till ett anvisat område. Dålig dirigering
skall räknas hunden till nackdel. Om hunden går helt ur hand är domaren
berättigad att avbryta prövningen.

Markeringsförmåga
Avser prövning av hundens förmåga att
koncentrera sitt intresse på fallande vilt och därefter snabbt
lokalisera det. Dålig koncentrations- och markeringsförmåga skall räknas
hunden till nackdel.

Skottreaktion
Skotträdsla svårkontrollerad upphetsning är allvarliga fel, som berättigar domaren att avbryta prövningen.

Stadga
Hunden skall vid kontakt med levande oskadat vilt, vid
skottlossning och inför fallande vilt förhålla sig lugn och tyst och får
inte gnälla eller skälla.
Då hunden är i arbete skall den vid ovan
nämnda situationer ej låta sig distraheras utan skall fortsätta dom
förelagda uppgifterna. Då hunden är kommenderad att förhålla sig
stilla(stå, sitta, ligga) skall den lugn och tyst förbli på platsen.
Spontan stadga utan påverkan från föraren är positiv. I nybörjarklass mildras kravet på stadga. Svårkontrollerad upphetsning är
ett allvarligt fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

Apporteringslust
Hunden skall spontant och utan tvekan, dröjsmål
eller övertalning från föraren apportera och inleverera vilt. Uppenbar
vägran att apportera lokaliserat vilt är ett allvarligt fel som
berättigar domaren att avbryta prövningen.
Föremål för bedömning skall vara:
– Villighet att ta upp viltet.
– Villighet att snabbt och direkt komma in till föraren med viltet.

Apportgrepp
Viltet skall apporteras på ett sådant sätt att det ej
glider ur greppet, att hundens rörelser ej onödigtvis hindras och att
viltet ej skadas av hundens tänder.
Viltet skall avlämnas i hand. Apportgrepp som skadar viltet berättigar domaren att avbryta tävlingen.
Föremål för bedömning skall vara:
– Greppets lämplighet
– Mjukheten i greppet
– Avlämningen

Simteknik
Hunden skall ha ett effektivt simsätt. Ineffektivt och/eller plaskande simsätt skall räknas hunden till nackdel.

Vattenglädje och arbetsvillighet i vattnet
Hunden skall villigt gå
i vatten och visa frimodighet att ta sig fram i vattenvegetationen.
Bristande frimodighet i vatten skall räknas hunden till nackdel. Total
ovilja att gå i vatten berättigar domaren att avbryta prövningen.

Hundtolerans
Hunden får inte under sitt arbete inte störa eller
låta sig störas av andra vid provet närvarande hundar. Dåligt
uppträdande av dessa slag räknas hunden till nackdel. Aggressivitet mot
annan hund är ett allvarligt fel, som berättigar domaren att avbryta
prövningen.
*************

Jag kunde konstatera att vi hade en hel del att ta itu med. I slutet av augusti åkte vi upp till Benny Steen och Veronica Hansson i Fritsla och jag hade en diskussion med dem och de lovade att hjälpa mig att få igång träningen. Nämnas skall också att Benny flera gånger sagt att Wirre vore en perfekt hund för jaktapportering. Sagt och gjort, vi körde litet markeringar och litet övningar i vattnet över helgen. Sedan fixade min uppfödare Susanne så att vi en dag under veckan kunde träna med en valpköpare till henne som bor i Boråstrakten (Gunilla S) och hon kontaktade mig och hade med litet kallvilt så vi sågs och tränade viltsök i skogen bakom Elfsborgs BK. Jag fick viltet av Gunilla som vi tränat med och jag hade fått några duvor av Benny och Veronica, så i veckan fortsatte jag med hjälp av Yvonne att träna litet jakt. Det gick bättre och bättre och nu började jag se vilka kvaliteter Wirre hade i detta.

Jag lovade Susanne att anmäla och anmälde alltså till prov i Osby den 11 oktober och till Halmstad den 25 oktober. I mitten av september åkte jag upp till Benny och Veronica igen och de lade ut ett nybörjarprov vid en sjö där Wirre fick hämta litet vilt och så gjorde vi ett sök på dummies. Vi testade också hans stadga då deras dotter Wilma körde sin hund.

Susanne ville att jag för säkerhets skull skulle testa båt ute på sjön där det kastades vilt och Veronica var snäll nog att ta ut deras båt på sjön och slänga ut litet dummies till Wirre. Han klarade detta finfint. Sedan fixade även Susanne så att jag fick komma upp till Mirjam i Nymölla och där testa med båt som hade motor och där det kastades vilt och det gick också bra. När jag varit hos Mirjam den gången blev det klart att jag var välkommen att fortsätta träna för henne och det blev jag väldigt glad för då det är litet närmre till Mirjam än till Benny och Veronica och Mirjam är väldigt duktig. Fast en sak är säker, jag släpper aldrig träningen för Benny – han är den som har hjälpt mig otroligt mycket när det gäller spår, uppletande och brukslydnad. Han har hjälpt mig att “grunda” Wirre som är en oerhört intensiv hund och han skall ha all eloge för de framgångar vi gjort och eventuellt kommer att göra. Att sedan Benny också är en “fena” på jakt är ett oerhört plus – jag är med andra ord otroligt lyckligt lottad som har både Benny och Mirjam som jag tränar för – det kan inte bli bättre.

Nåväl, jaktprovet närmade sig med stormsteg, men innan det var dags hann vi få ett Cert i spår den 14 september i Lomma.

Osby den 11 oktober och vi steg upp 04.00 och förberedde oss och sedan var det bara att ge sig iväg i dimman och mörkret. Vi var 16 förhoppningsfulla förare som guidades ut i skogen. Jag och Wirre hade startnummer 12 och jag hann alltså titta på flera hundar innan det var vår tur. Det var en väldigt, väldigt trevlig domare (Kicki Pilenås) som gav konstruktiv kritik till alla förare och även berättade vad som var bra. Söket var det som var problemet för de flesta hundar, en väldigt tätbevuxen skog, mycket små granar, små lövträd som växte mycket tätt och så var det vass längs vattenkanten. På detta ingen vind alls, nej helt vindstilla och dimma! Många hundar gick inte ut ordentligt utan låste sig för nära eller var för vattenglada och gav sig ut i vattnet igen och simmade runt. Kände litet att detta kan bli ett problem. När vi gick in som nummer 12 hade vi på kritiken förstått att de första 11 hundarna inte fått något första pris utan inget pris alls (0-pris), 3-pris och någon möjligen ett 2-pris, så det kändes litet nervöst. När domaren hälsade oss välkomna på sitt mycket vänliga sätt så sade hon att jag inte behövde se så sammanbiten ut och då berättade jag att detta var mitt första jaktprov någonsin (jo jag har gjort ett nybörjarprov 1998 i Bromölla med Miró, men minns det knappast). Hon log då väldigt vänligt och lovade guida mig genom provet, vilket hon också gjorde på ett mycket bra sätt.

Vi startade med två enkelmarkeringar som gick utmärkt, Wirre lokaliserade viltet fint och kom hem med det och avlämnade väldigt bra. Sedan fick vi gå en ganska lång sträcka ner mot vattnet där Wirre skulle gå fint vid min sida utan påverkan och då sköts det två skott. Sedan skulle vi ställa oss en bit upp från vattenkanten och så sköts det ett skott och kastades en fågel i vattnet. Jag skulle skicka själv men måste ju också visa stadgan så jag räknade till 5 och sedan kommenderade jag “hämta”. Han flög iväg ut i vattnet, simmade snabbt mot fågeln, tog den i ett fint grepp och simmade samma väg tillbaka samt avlämnade fint i min hand och skakade av sig vattnet när jag sade “skaka”. Samma sak upprepades igen, det var bara det att matte fick litet hjärnsläpp – jag räknade till 5 och sedan sade jag fel kommando, men Wirre är en klok hund och förstod vad jag ville så han upprepade sitt fina arbete.

Därefter skulle vi bara gå upp en bit från vattenkanten och ställa oss så sköts det in i skogen och då skulle Wirre vara passiv och förbli lugn vid min sida. Därefter fick vi promenera fram och ställa upp och sedan skulle jag skicka in honom i den täta, risiga skogen att söka upp 6 fåglar som han skulle ta hem till mig. Jag kände mig litet, litet nervös då söket dittills varit de som fällt nästan alla hundar hittills och ingen hade lyckats fullt ut. Wirre började med att gå ut bakom en stor fälld trädstam och där fann han en kanin som han levererade in. Sedan gick han ut igen och kom in med en svartfågel (typ kråka, råka eller kaja). Nästa fågel var en and som han fann ute i vassen. Det fortsatte så här, in kom en fasan (där han hade hela ena vingen över ögonen så han såg inget och domaren sade att jag skulle säga hans namn så han hörde var jag var) och en duva. Nu var det en fågel kvar, han letade länge och kom in och kikade så jag var kvar men jobbade sig metodiskt ut igen och gick ut på djupet men fann inget utan sökte sig inåt igen. Då sade domaren att jag kunde kalla in honom och sedan skicka rakt fram som på linjetag genom all vegetationen. Jag gjorde så och han gick rakt och fint ut och domaren kom då fram till mig och sade att hon sett nog och även om han inte fann den sista fågeln så var hon väldigt nöjd med hans arbete. Men…jo där kom han med den sjätte fågeln som var en litet mindre fågel, typ kricka eller något. Det blev spontana applåder från den publik som fanns kvar på plats och domaren tyckte det var väldigt synd att det inte var fler som såg detta sök som hon var imponerad av. Vid kritiken sade hon sedan att hon var säker på att jag skulle vara nöjd och glad när jag åkte hem med den prisvalör jag skulle få och tillade att om Wirre inte är tyst nu på passiviteten när den andra hunden gör markeringarna så slår jag honom i huvudet med något hårt!!! Då förstod jag att priset skulle bli en etta och givetvis så var han tyst.

Så på vår första start på retrieverjaktprov fick vi vår etta och vi har nu avanmält Halmstad till förmån för andra då där i dagsläget är 36 anmälningar.

Vi har tränat för jaktprov i cirka 1,5 månad men så har jag också en hund som är grundtränad med Benny Steens hjälp innan vi startade jaktträningen vilket jag tror är förutsättningen för att det skall bli så här bra!

Jag vill säga ett stort, stort tack till
* Susanne på kennel Mandylike’s för en fantastisk hund samt för tips, råd och hjälp med kontakter för träning och jakt
* Benny Steen för all hjälp att grundträna, bruksträna och jaktträna Wirre
* till Mirjam Axner för all hjälp hittills med jaktträningen och förhoppningsvis även fortsatt träning
* till Birgitta Staflund Wiberg för farsdagen där jag fick peppning att börja med jakten
* till Veronica Hansson för tips och råd samt för träning
* till min spårgrupp som alltid ställer upp på hur jag vill ha mina träningar framförallt i spår och uppletande
* och sist men absolut inte minst till min älskade dotter och allra, allra bästa träningskompis Yvonne