Ja då var årets SM över och vi har landat hemma i Staffanstorp igen.
På fredagen var det veterinärbesiktning tidig morgon och givetvis fick Wirre en godkänd stämpel i rumpan. Veterinären tyckte dessutom att Wirre var väldigt mjuk och fin i sina leder – det hjälper att besöka Madde på Rehab på Lunds Djursjukhus – hon håller hundarna i trim med massage var tredje vecka ungefär.

Efter lunch var det lottning och jag hamnade i grupp B, vilket jag kände var helt ok, men vilket visade sig vara en nitlott. Efter lottningen var det invigning i stadsparken och därefter platsliggning. Givetvis fick vi fullt på platsen.

Lördagen startade med att vi åkte ut till Blacksta Kyrkas parkering där vi skulle vara 09.00. Vi fick vänta ett tag men sedan blev det lottning och jag drog spår nr 20, dvs sista spåret. I samma grupp som jag fanns bl a Eva Hellström, Kristina Fornstedt, Ingrid Lindfalk, Sigge Friis, samtliga väldigt duktiga och erfarna tävlingsmänniskor.
När vi blev utkörda till vårt spår och avsläppta stod det en. bil parkerad på samma plats i skogen och jag tänkte genast “svampplockare”, men coachen som var dottern sade att nej, nej det är säkert spårmottagaren. Men jodå det visade sig vara svampplockare. Jag frågade dem var det gått i skogen när de kom gående och då berättade och visade en av dem att de gått i bl a mitt upptag och i hela skogen. De hade med sig GPS för att de inte skulle gå vilse men den var ju på engelska så de blev inte kloka på den och hade vandrat runt, runt. Jag undrade förstås när och då sade de att ja för så där 30-50 minuter sedan gick vi genom där vid snitslarna (upptagsrutan alltså) och så gick vi runt i skogen.
Jaha, det var ju kul…… Det var tydligen populära svampplockarmarker för när jag var klar med spåret kom nästa gäng och skulle plocka svamp.

När domarna kom så sade jag att det gått svampplockare både i upptagsrutan och spåret men de menade att det är inget att göra så det var bara att släppa på och hoppas på att Wirre skulle välja ett spår som var spårläggaren. Och Wirre valde rätt, det låg väldigt långt ut i rutan och han tog rätt håll, fick tyvärr ett ryck i linan då den fastnade i en buske och då vände han och så blev det bakspår. Jag tror aldrig jag sett Wirre kämpa så mycket i ett spår som det spåret. Han spårade, fick avledningar, jobbade och fann spåret igen och så nya avledningar. Det hela slutade med att vi fick in 3 pinnar och slutet. När jag kom in så sade spårmottagaren att vi dessutom drivit upp hjortar/rådjur framför oss och mot dem, men dem märkte vi inte av jag och Wirre. Spårmottagaren blev riktigt glad att jag hade slutet och tre pinnar….. Nej det var ju inte så bra menade jag och så berättade han att 7 av 10 i vår B grupp hade inte kommit runt spåren och de andra två som hade nr 11 och 12, dvs de två första spåren i vår grupp hade kommit runt och hade missat 1 resp. 2 pinnar så jag valde då att fortsätta tävlandet.

Vår grupp B skulle starta uppletande klockan 14.40 och jag hade i uppletande startnummer 17, eftersom vi skulle starta på det nummer vi fått vid första lottningen, där vi placerades efter grupper. Men eftersom det var 7 som brutit fick jag gå in som nr 3. Startnr 11 startade och fick en 6:a och två föremål, startnr 12 fick inte in alla föremålen heller och fick totalt 60 poäng. Många hade varit nere dagarna innan och kikat när rapporten gjort uppletande för att få en bild av rutan men jag valde att inte göra det, så när jag kom in och gick förbi publiken så kände jag mig trygg att det skulle gå bra. Det hade pratats så mycket om uppletanderutan som väldigt, väldigt svår med frisbee-korgar och plaströr som stod upp samt tät vegetation på högersidan och stenigt på vänstersidan så man inte såg hunden. Jag kollade vinden och valde att skicka från höger i den täta vegetationen. Wirre gick ut fint, letade och kom in med ett föremål samtidigt som jag flyttade mig framåt och skickade igen, Wirre jobbade fint och kom åter in med ett föremål. Nu var jag nästan borta i vänsterhörnet vid stenen som gjorde att man inte såg hunden men så plötsligt ser jag Wirre komma in med ett föremål så jag drar mig tillbaka åt höger igen och skickar. Då går Wirre upp på samma linje som han kom in från och hämtar sista föremålet och kommer in och sätter sig vid min vänstra sida. Jag tror han kände det föremålet i vinden när han kom in med föremål tre. Wirre använde inte ens 4 minuter, jag gissar ca 3,5 max. Jag fick aldrig höra att det var en minut kvar så han gjorde detta riktigt, riktigt bra. Domarna var imponerade och berättade högt för mig och publiken att detta var en imponerande uppvisning av mig och Wirre – stolt och mycket glad matte fick full pott 10/10!! Av alla hundar på SM var det tre som fick fullt på uppletande, 2 i spåret (Wirre och en BC) och en i söket (BC).

Eftersom vi hade så få pinnar i spåret så låg vi inte så bra till i resultatlistan men vi tog oss med uppletande och pinnade upp från sista platsen (19) till plats 17, vilket gjorde att vi startade som nr 3 på lydnaden. Det var daggfuktigt i gräset och de första hundarna ville inte krypa riktigt men det gjorde Wirre även om han var hög bak ibland. Det var otroligt varmt och bedömningen på SM är ju hårdare så jag är nöjd med det vi presterade – lydnadspoäng totalt 205,25 och vi slutade på plats 17 av 30 hundar.